(November 30, 1825 - August 19, 1905) was a French academic painter. William Bouguereau was a traditionalist whose realistic genre paintings and mythological themes were modern interpretations of Classical subjects with a heavy emphasis on the female human body. William-Adolphe Bouguereau was born in La Rochelle, France on November 30, 1825, into a family of wine and olive oil merchants. He seemed destined to join the family business but for the intervention of his uncle Eugene, a Roman Catholic priest, who taught him classical and Biblical subjects, and arranged for Bouguereau to go to high school. Bouguereau showed artistic talent early on and his father was convinced by a client to send him to the École des Beaux-Arts in Bordeaux, where he won first prize in figure painting for a depiction of Saint Roch. To earn extra money, he designed labels for jams and preserves  Related Paintings of William-Adolphe Bouguereau :. | Depiction of a soul being carried to heaven by two angels | Portrait of Zenaide de Cambaceres | Pastourelle | The Nut Gatherers | Bather |
Related Artists:
Karl Blechen
German Romantic, 1798-1840 sometimes given as Karl Blechen, was a German painter, specializing in fantastic landscapes, sometimes with demons and grotesque figures. Born in Cottbus, he drew the attention of prominent architect Karl Friedrich Schinkel, who cast him as a decorative painter. Blechen however aimed for higher work and began producing landscape paintings. In 1827 he went to Italy
Matthias Grunewald
German 1475-1528 Matthias Grunewald Galleries Only religious works are included in his small surviving corpus, the most famous being the Isenheim Altarpiece, completed 1515, now in the Musee d'Unterlinden, Colmar. Its nine images on twelve panels contain scenes of the Annunciation, Mary bathing Christ, Crucifixion, Entombment of Christ, Resurrection, Temptation of St. Anthony and saints. As was common in the preceding century, there are different views, depending on the arrangement of the wings; but the three views available here are exceptional. The third view discloses a carved and gilded wood altarpiece in the centre. As well as being by far his greatest surviving work, the altarpiece contains most of his surviving painting by area, being 2.65 metres high and over 5 metres wide at its fullest extent. His other works are in Germany, except for a small Crucifixion in Washington and another in Basel, Switzerland. He was asked in about 1510 to paint four saints in grisaille for the outside of the wings of Durer's Heller Altarpiece in Frankfurt. D??rer's work was destroyed by fire and only survives in copies, but fortunately the wings have survived. There are also the late Tauberbischofsheim altarpiece in Karlsruhe, and the Establishment of the Santa Maria Maggiore in Rome (1517-1519), Freiburg, Augustinermuseum. A large panel of Saint Erasmus and Saint Maurice in Munich probably dates from 1521-24, and was apparently part of a larger altarpiece project, the rest of which has not survived. Other works are in Munich, Karlsruhe, and Rhineland churches. Altogether four somber and awe-filled Crucifixions survive. The visionary character of his work, with its expressive colour and line, is in stark contrast to Albrecht Durer's works. His paintings are known for their dramatic forms, vivid colors, and depiction of light.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.